Dackeritten var Botanics andra distanstävling.
På denna tävlingen var han mycket lugnare än den första (även jag med).
När vi hade kommit dit tittade vi runt lite på området och det såg fint men förvirrande ut.
Jag tyckte det var jätte svårt med att få klarhet om vart jag skulle in och ut. Tävlingen startade och det var två stycken som stack iväg direkt. Jag och två andra ekipage höll oss lite efter tätduon och resten en bit efter oss.
När jag kom till första grinden så var jag rätt stressad ioch med att jag ville komma ut samtidigt som täten.
Men från att jag kom in till grinden till jag pulsade tog det sju minuter och han klarade att vara under 60.
Vi fortsatte och allt gick bra, på denna banan var det även broar med, jag tycker det är rätt kul med sådana inslag i tävlingar då man får se hur mycket ens häst litar på en.
Det gick bra och jag var nästan i mål. Vi var tre ekipage och när vi oss målgång såg jag att det var jätte stort och trodde att Botanic skulle bli rädd, jag lät de andra gå före så att Botanic skulle se att det inte va någon fara.
Det ledde till att jag kom på 4:e plats och antalet startande var så många så att 4 stycken blev placerade, alltså = en placering till oss.
